Då när jag tog min lilla trip hem och pappa var iväg på orkester och mamma på sin kör passade jag på att hälsa på Lena.
Lena gick på folkis ihop med mamma och pappa och har liksom alltid funnits med i mitt liv. Även fast det är så många år mellan oss och hon från början va mammas och pappas kompis så räknar även jag henne som min vän. Det tycker jag är det finaste med vänskap att det kan spänna över ålderskillnader och knoppa av sig till andra människor.
Lena är en sån som en åker på äventyr med eller dricker te och pratar om livet med. Bra kombination va?
Den här gången bjöd hon på fika hemma hos sig. Vi åt glass med blåbär, vaniljmunkar och drack te. Också det va en bra kombination.
Och mitt där på bordet står min drömkanna. Det är så himla bra då va för Lena är keramiker och har sagt att hon ska göra en tekanna åt mig med den formen. Sån jäkla fullträff att min enda kompis som är keramiker dessutom har bästa prototypen på tekanna. Återigen en ypperlig bra kombination! Jag i min tur har lovat att sy en linne-kjol i våder åt Lena men vi tar det liksom lite som det kommer det där med tjänsterna. När vi minst av allt anar det, då dyker både tekanna och linnekjol upp! Det gäller att vara lite mañana, mañana helt enkelt...
Lena bor så fint också. En massa fina saker och ibland är saker lite knasiga.
Som en björk i ateljén till exempel.
Men så passar ju Björken så fint ihop med Lena och hennes lägenhet också. En himla bra kombination!